Torsdag.

Det är torsdag morgon, klockan är 7,30, jag sitter med en kopp kaffe och en croissant vid gate B5. Fundera över och minns tidigare branschresor med bokhandelsskolan som jag gjort till Berlin 2008 och Budapest 2014. Det är alltid lika trevligt att åka iväg med kollegor från bokbranschen och titta på boklådor och kultur i stort. Jag väntar på de övriga i resesällskapet som kommer med anslutningsflyg från Arlanda och Landvetter. Flyget avgår 8,25 till Milano. Staden är Italiens ekonomiska centrum. Det finns ett gammalt ordspråk som säger ”att för varje kyrka i Rom finns det en bank i Milano”. Milano är väl mest känt för att vara det internationella centret för modeindustri med många av de mest kända modehusen. Men Milano är också centrum för bokutgivning och förlagsverksamhet.

Hela sällskapet var samlat i god tid innan boarding och på utsatt tid lyfte vi för en två timmars flygresa. Vi landade på utsatt tid 10,30 och fick sedan tyvärr vänta ganska länge på våra väskor. Vi utgången stod vår chaufför och väntade på oss med en liten skylt där det stod Boksällskap. Färden med minibuss från flygplatsen Malpensa som ligger ca 5 mil nordväst om Milano till hotellet tog knappt en timme.

Vårt hotell Hotel Palazzo delle Stelline, ligger väldigt centralt (Coro Magenta 61), alldeles intill Santa Maria delle Grazie (där Nattvarden finns).

Rummen var klara när vi anlände, så när vi lämnat våra väskor och snyggat till oss sågs vi åter i foajén. Vi promenerade till restaurangen Al Mercante nära den stora Domen. Efter en fantastisk god middag väntade en guidad stadspromenad. Vår guide som hade varit utbytesstudent i Sverige på tidigt 90-tal talade utmärkt svenska. Han tog oss först till den stora borgen/fästningen Castello Sforzesco.
Den stora borgen Castello Sforzesco i soltorkat tegel är ett komplex av fästningar,torn och vallgravar. Den började byggas 1451 på resterna av en äldre fästning. Renoverad och utbyggd under 1600-talet och 1700-talet. Omfattande renovering 1893-1904 och efter andra världskriget då borgen skadades allvarligt.
I en av utställningssalarna tillbringade vi en stund framför Michelangelos Pietá Rondanini. Även om Michelangelo var känd för att inte alltid avsluta sina skulpturer, så var det inte hans fel att denna aldrig stod färdig. År 1564 när han var 89 år slogs han bokstavligen till marken troligtvis av ett slaganfall när han arbetade med skulpturen. Vår guide berättade fängslande om nya rön som hävdar att denna märkliga skulptur är ett större mysterie än att den bara skulle vara oklar och ofullständig. Det troliga är att Michelangelo drabbades av en religiös kris.

Vi vandrade till La Scala som är världens främsta operahus. Det uppfördes 1776-1778 under det Österrikiska styret. Sedan vidare till Galleria Vittorio Emanuele II (Det enade Italiens förste kung 1861-1878). Gallerian som byggdes mellan åren 1865-1877 ritades av arkitekten och ingenjören Giuseppe Mengoni som aldrig fick se sin skapelse invigas. Bara två dagar innan invigningen när han skulle inspektera den åttakantiga glaskupolen föll han handlöst ner 47 meter över marken.

Nu var det dags att vila benen en stund och fika på café Mercante. Smakade en lemon curd cake som inte var så märkvärdig. När alla kände sig redo bröt vi upp och vandrade tillbaka till hotellet. Klockan hade redan hunnit bli sju så några som var väldigt trötta valde att avsluta kvällen. Medan några av oss andra ville gå ut och äta en bit mat. Vi bestämde att vi skulle ses om en timme i receptionen. Väl på rummet tog jag en dusch, slog på TV:n där det berättades att artisten Prince hade dött. Ingen ville gå några längre sträckor utan vi vandrade en kort bit bort förbi Santa Maria delle Grazie till en väldigt trevlig trattoria. Först lite antipasti med ost och chark, därefter en prisvärd osso buco milanese som sköljdes ner med ett gott vin från Lombardiet. Ett glas limoncello fick sätta punkt för denna intensiva och intressanta dag. Med huvudet fullt av intryck somnade jag sött.

Fredag.

Efter en rejäl frukost var det dags att utforska några av stadens ca 70 boklådor. Bara en liten bit på vår gata in mot city ligger en Taschen bokhandel. Liten och stilfull med galleri på övervåningen. Vi berättade att vi var ett gäng svenska bokhandlare och bokhandelsmedhjälpare och genast ville det hjälpa och tipsa oss om andra boklådor som vi borde besöka. Så vi började med en militärhistorisk bokhandel som skulle ligga nära. Vi gick något lite vilse innan vi fann den.

Det finns ganska många specialsorterade boklådor i Milano. Den här militärbokhandeln var en av ca 40 oberoende boklådor som ingår i Librerie Indipendenti Milano. En otroligt fin och välsorterad bokhandel inom sitt område. Notera skylten. I kvarteren runt bokhandeln finns ruinerna av en stor roman circus. Ganska nyligen revs ett parkeringshus i kvarteret och då kom det fram ännu mer av ruinerna. Stora delar av kapplöpningsbanan ligger under andra byggnader idag. Bland annat under börshuset ett kvarter bort.

Nu var det dags för en snabb fika på Caffetaria Dante i hörnet av Via Meravigli och Via Dante. Det började även bli dags för lunch eftersom vi hade ett inbokat studiebesök på Rizzoli bokhandel klockan två. Efter en snabb panini och en öl med Elsa och Reinholdt på det stora köpcentrets (laRinascente) 7 våning, bredvid Domen, var det så dags att träffas allihopa på Gallerian (Vittorie Emanuele II) där Rizzoli bokhandel ligger.

Övriga i gruppen var redan där och vår guidade visning kunde börja. Vår guide Daria Laurenzana som pratade mycket bra engelska visade runt oss i hela bokhandeln. Rizzoli bokhandel har funnits i den vackra gallerian sedan 1949. Det är en stor bokhandel i tre plan med ca 40.000 titlar i lager. Liksom Rizzoli i New York har de båda butikerna fått sitt namn efter förläggaren Angelo Rizzoli (1899-1970) som 1927 la grunden till den stora mediekoncern som idag äger butikerna. Vidare fick vi veta att Italien har fasta bokpriser och att generella rabatter oftast ligger på 15%, men i samband med en kampanj under en kort tid kan en rabatt på 25% ges. Bokmomsen är 4%.

Vi var alla glada och nöjda med det intressanta och givande besöket, men något trötta. Så vi satte oss på Camparino(berömd bar där den fösta camparin serverades) i gallerian och tog förstås in en campari soda. Nu när vi satt alldeles intill Domen, så bestämde de flesta av oss att gå upp först upp på taket och sedan titta in i katedralen. Det tog 427 år från starten år 1386 till den sista avslipningen under Napoleon år 1813 innan Milanos katedral stod färdig. Det är världens tredje största kyrka, men världens största gotiska. Den pryds av 3500 statyer och interiören bärs upp av 52 pelare, en för varje vecka. Jag var den enda som gick 156 trappstegen upp och ner medan resten tog hissen. Efter att jag kom ner valde jag att strunta i att gå in i katedralen och i stället göra det på söndag innan vi checkar ut. Istället inhandlade jag några souvenirer till ungarna och vandrade själv sedan hemåt med en glass i näven. Väl hemma på hotellet blev det en dusch. Vi samlades i receptionen 19.30 och begav oss till kvällens restaurang (l’Uccellina). En otroligt fin och rustik restaurang med trevlig personal. Åt först lite antipasti sedan ravioli med svamp och avslutade med läckra lammkotletter. Gott vin och lite limoncello gjorde orkestreringen komplett.

Lördag.

Under natten och tidig morgon har ett lätt regn fallit. Men lagom till efter frukost upphörde regnet och solen tittade fram. De flesta av oss hade samlats i receptionen för en promenad som jag hade satt samman. Vi vandrade bort mot borgen för att upptäcka parken (Parco Sempione) och triumfbågen (Arco della pace).
Det stod en romersk port på platsen innan Napoleon lät uppföra bågen.Triumfbågen som är ett utmärkt exempel på nyklassicistisk arkitektur märker ut början av vägen till Simplonpasset och Frankrike. Från början hette den segerbågen och var tänkt att utsmyckas med Napoleons bedrifter. Men arbetet stannade av i och med Frankrikes nederlag vid Waterloo 1815. De tog sedan ytterligare över tjugo år innan den var klar. Den Österrikiske kejsaren Frans I vände på vagnen högst upp på bågen, så att den i stället för att vara vänd mot Paris vette mot Milanos centrum.

Vi var alla intresserade av att sedan titta på den jättelika centralstationen. Men på vägen dit promenerade vi förbi designcentret 10 Como Corso där bokhandeln på andra våningen är framröstad som en av de 10 vackraste i världen. Sedan gick vi en liten kort bit för att se det nybyggda området runt skyskrapan Unicredit Tower. Vi var nog alla ganska fascinerade av arkitekturen runt torget Piazza Gae Aulenti. Fler av oss började bli både hungriga och kissnödiga, men enligt kartan var det nu inte långt till central stationen. Men så klart gick något lite vilse vilket var mitt fel. Men det löste sig och när vi var alldeles nära valde vi att äta på ett enkelt och billigt lunchställe. Vi hade nu inte så mycket tid att vifta med då vi alla ska ses redan klockan fem ikväll. Så vi vandrade bestämt vidare den korta biten till stationen. Milanos centralstation är gigantisk och är den näst största i Italien efter Roms. Den brukar anges som ett exempel på fascistisk arkitektur trots att ritningarna är från 1912 och snarare kan betecknas som jugend. Stationen invigdes 1931 och ersatte en äldre centralstation från 1864. Arkitekt var Ulisse Stacchini(1871-1947). Den är klädd med vit sten från Aurisina och pryds av många reliefer, statyer och målningar.

Det var roligt och intressant att få se denna imposanta byggnad. Nu hade klockan hunnit bli tre och jag och Reinholdt hade planer på att även hinna med ett besök på Pinacoteca di Brera. Så skildes från de övriga och tog en taxi. Väl där ägnade vi en timme åt en mycket liten del av detta konstmuseums enorma mängd tavlor.

Nu hade vi inte mycket tid på oss men då museet låg nära hotellet var vi snabbt där. Efter en dusch var jag åter redo att bege mig ut. Vi promenerade ner mot kanalerna där vi hade bokat bord klockan åtta. Det var en fin kväll och mycket folk var i rörelse i kanalkvarteren. Överallt längs med dessa pråmdragvägar ligger barerna och restaurangerna tätt och det verkar nästan som om varenda unga milanobo är här. Några av oss valde att tillbringar en stund med ett glas öl eller vin på en av alla dessa barer. Något som kännetecknar Milano när man går ut är att man alltid får in mängder med småmat när man beställer något att dricka.

Klockan börjar närma sig åtta och vi vandrar över en liten bro till andra sidan kanalen där restaurang Officina 12 ligger. Utifrån kunde man inte ana hur stort det visade sig vara innanför. Otroligt flott och stort men en gigantisk bardisk mitt i. Vi fick ett stort bord till vårt sällskap. Vi avnjöt en som vanligt storslagen middag på Italienskt vis ,med många rätter. Nu ska jag ärligt säga att min huvudrätt som var osso buco inte var optimal. Det var otroligt med gäster på restaurangen fler än de klarade av och detta gick ut över maten.

Ännu en mycket givande dag är till ända. Tyvärr är det dagen innan hemfärd. Men ännu återstår morgondagen då det bär iväg till landsbygden.

Söndag.

Vaknade vid sju som alla dagar efter dusch och frukost begav jag mig till katedralen för att se den invändigt. Det var enastående, häpnadsväckande storslaget.

Hade lite tid innan vi skulle checka och mötas klockan elva. I och med att det var söndag morgon så var det ganska folktomt. Strosade runt i stadskärnan och tittade en extra gång på mycket av det som jag redan sett. På väg mot hotellet vid den lilla kyrkan San Maurizio mötte jag Elsa och vi gick tillsammans in för att titta. Här finns en stor mängd fresker, de flesta målade av den lombardiska konstnären Bernardino Luini. Det fanns fortfarande tid över så jag och Elsa passade på att även titta in i klosterkyrkan Santa Maria delle Grazie där gudstjänst pågick. I anslutning till kyrkan ligger refektoriet där Leonado da Vincis Nattvarden täcker hela norra väggen. Men den fick anstå då man är tvungen att boka flera månader i förväg för att kunna se den.

Tillbaka på hotellet samlades vi i receptionen där vår guide Marie hade anlänt. Vi lastade in våra väskor i minibussen som kördes av samma chaufför som i torsdags. Marie berättade och vägledde oss ut genom staden. Färden gick nordöst förbi den berömda motorstaden Monza vidare ut på den lombardiska landsbygden. Efter en timme anlände vi till vingården Tenuta Valcurone som sedan trettio år drivs av familjen Ghezzi. Här i denna fantastiska miljö avsmakade vi en sju rätters middag med tre olika sorters vin allt lokalt producerat.

Vi var mätta och belåtna men i tidsnöd. Så nu gällde det att snabba på. Vi fortsatte färden nordväst till Como dit vi anlände efter en timmes färd. Como är Italiens sidenhuvudstad. Staden grundades av romarna. Comosjön räknas som en av Italiens allra vackraste och har trollbundit människor i århundrade. Kompositörer som Liszt, Verdi och Bellini och författare som Byron, Shelley och Wordsworth har blivit inspirerade av sjön.

Vi lämnade Como strax efter fem för vidare färd till flygplatsen. Väl där sa vi adjö till vår guide och till chauffören, han som lärde mig det Italienskt talesättet ”En man utan mage är en man utan hjärna”.

Texten är hämtad med tillstånd från http://jazzsufiern.blogspot.se/